Category Archives: Uncategorized

Bloggen vilar

Hej alla! Som ni väl har märkt så är det väldigt lugnt på bloggandet från min sida just nu och har varit länge. Det beror på att jag just nu inte arbetar med iPads och IT på samma sätt som tidigare  vilket gör att jag inte håller mig lika uppdaterad på de olika nyheter som dyker upp.

Hälsningar MonicaVarberg

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kahoot

Idag har vi haft kul …igen.. på fritids! Lov så klart = hanterbart många barn!

Då är det kul att klä ut sig lite och leka häxa –  bild-7 och skratta häxskratt och säga med häxröst att ”Om man är häxa så får man nypas lite” och killas och busa för fullt med de barn som är på plats. Kollegan Adil spelade in mig och la iPaden på mjölkkylen där den pratade på – barnen letade efter häxan bakom mjölkkylen och i några stora blommor som står där…. Samtidigt som de tittade på mig – för de hörde ju att det var samma – som ju stod där i andra änden av rummet… Mycket skratt blev det när de upptäckte hur trolleriet gick till egentligen! Det är också ett sätt att lära sig använda sig av tekniken vi har omkring oss. 🙂

Ett annat är att prova Kahoot – det hann vi också med idag – ett fantastiskt roligt och lättanvänt verktyg som kan användas till mycket – inte bara till frågesporter. Jag fick tipset genom Facebook-gruppen Utveckla IKT på fritids! och Anders Nilsson.
Läs mitt inlägg till mina kollegor på FurubergiPad.

Glad Påsk!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Får vi göra en gång till?

515840296 Nu har vi lekt med appen Mosaika vid två tillfällen på fritids. Flera barn var från början mycket skeptiska och ville hellre spela Minecraft. Men jag hävdar bestämt att man måste kunna göra fler saker på en iPad än Minecraft – även om det är både kul och nyttigt. Alltså fick jag med mig de flesta. Vi har inte iPads så det räcker till en var men flera valde ändå att köra tillsammans på samma padda. Övriga samarbetade fast de hade varsin såklart.

Något enstaka barn börjar jobba ensam och vill inte hjälpa någon som ber om hjälp….. men det barnet behöver strax hjälp själv så det är ett övergående beteende. 🙂  Istället får jag bromsa så man inte hjälper fööör mycket.
– Ge ledtrådar, lös inte problemet åt varandra. Gör inte problemet åt någon annan – ge ledtrådar så de får tänka lite själva!! uppmanar jag.
Då uppstår ytterligare en dimension i samarbetet – att kunna tänka ut en ledtråd som är lagom hjälpsam så kompisen kommer framåt! 🙂

Efter första Mosaika- tillfället var det föräldrar som ringde oss och frågade vad det var för app – de vill ladda ner det hemma också.
Sen kom barnen och sa att de klarat det hemma men ville fortsätta ändå!

Igår var det flera grupper som kom i mål – första reaktionen hos flera var – Får vi göra en gång till?
Några barn har klarat spelet flera gånger hemma men vill ändå göra om – de har inte riktigt kontroll över alla problem i spelet ännu.

Jag tipsar också om appen ”Den förlorade staden” från samma företag – den fungerar på ungefär samma sätt. Vi har haft en omgång med den appen tidigare för en del av barnen, men nu får de barn som vill testa den.

Det är kul att samarbete, svårt ibland – svårt att dela med sig och dela lika -men nyttigt. Det är kul att sätta hjärnan på prov och klara av massa problem som dyker upp – riktigt svårt för en del, men får man hjälp och sen får göra en gång till så ger det mycket positivt. Både i självförtroende och kunskapsträning. Att se ett olösligt problem som ett mattetal…. – Jaha, kan jag tänka så! 🙂 Att få hjälp av en kamrat att leta sig fram till lösningen. Det är en go känsla!

 

Om ni när ni provar spelet som vuxna 🙂 absolut inte kommer vidare i spelet kan man få hjälp här:

Walkthrough för Mosaika

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Minecraft tillsammans på iPad

OBS: Lägg märke till att detta inlägg är från 2014 – efter flera uppdateringar stämmer inte allt med dagens Minecraft. Vissa delar stämmer nog fortfarande dock. Jag jobbar inte på fritids just nu vilket gör att jag inte håller mig så uppdaterad./MonicaVarberg

På fritids hos oss spelar vi Minecraft på iPad.
Barnen spelar tillsammans – upp till fem stycken kan spela i samma värld. Jag har fått frågan om hur det går till och det ska jag försöka förklara här.

Vi har några få och enkla regler:

  1. Man måste fråga innan man går in i någons värld.
  2. Man får dela med sig hur mycket som helst
  3. Man får hjälpas åt hur mycket som helst
  4. Man får inte förstöra för någon.
  5. Man får inte döda någon.

När man startar Minecraft kommer man till en sida där man kan välja på PLAY  eller verktygsikonen nere i högra hörnet.
bild 2-2

Trycker man på verktygsikonen kommer man till den här sidan:

bild 1-5

Här kan man byta namn på sin enhet. Detta namn är det som övriga spelare ser i sin lista när de ska välja vilken värld de ska gå in i, alltså vilken kompis de ska gå in till – vilket alltså innebär vilken enhet de ska spela tillsammans med. Det är det namn som man heter i spelet så alla behöver kolla vad de heter på sin enhet och ändra vid behov så inte alla heter Steve.

Man kan välja svårighetsgrad – om inställningen är den svåraste så kommer monster och annat otyg att dyka upp i spelet – särskilt när det blir natt. Dem måste man såklart döda för att själv klara sig vidare. Jag gillar personligen att spela i det lättaste – med knappen åt vänster – då slipper jag alla otäckingar 🙂 Jag är långt ifrån lika bra på att hinna med att döda de figurer som dyker upp så jag brukar åka dit själv…. till barnens stora förtjusning i och för sig. Men spelar jag ihop med en barngrupp så kan jag lita på att de hjälper mig – vi jobbar ju ihop!

ÅTER TILL INSTÄLLNINGARNA:
Den viktigaste inställningen här om man vill spela tillsammans med andra är Local server multiplayer! Den måste vara på annars funkar det inte – på alla deltagande iPads. Alla som vill spela ihop måste också befinna sig i samma nätverk. 

Third person view innebär att man ser sig själv utifrån istället för att man ser det som händer på skärmen som om man stod och tittade på det precis vid skärmen…Man ser bara sin högra hand i högra hörnet som viftar om man trycker. Testa att byta emellan.

Övriga inställningar har jag inte behövt lära mig än…

Då är det dags att börja spela.
Ett av deltagarna startar en värld genom att trycka på Play. Man kan välja att skapa en ny värld. Här döper man sin värld genom att byta namnet i rutan My World. Detta namn syns inte mer än i den egna listan över skapade världar på den egna enheten.Om man väljer Survival världen gäller det att jobba ihop allt man behöver genom att gräva (”majna” av Mine) – vartefter man hittar olika material byter man till sig bättre. Om man väljer Creative så har man redan allt material – och där slipper man monster och sånt också.

Man kan också välja att öppna en redan skapad värld genom att klicka på den.

Nu är det dags för de övriga att ”joina” spelet – alltså gå med i samma spel genom att på sin egen iPad klicka på den kompis namn vars värld man vill delta i.
De som är aktiva över wi-fi har fått namnet blåfärgat. De vita namnen i listan finns bara lokalt på den egna enheten. På våra iPads på skolan kan det finnas 30-40 världar så man måste komma ihåg vad man döpt världen till om man vill fortsätta nästa gång- likaså på vilken enhet den ligger. (Vi har inte personliga iPads hos oss, även om de är numrerade så vi försöker använda samma till samma barn). Det underlättar ju att endast de aktiva är blå och de hamnar alltid överst i listan.
På bilden nedan finns bara en person att spela med 🙂

bild 1-4

Hos oss har vi regeln att man måste fråga den som startat världen om man får gå med. Om man inte sitter i samma rum kan man alltid gå in i världen och snabbt skriva ett meddelande genom att klicka på pratbubblan uppe i högra hörnet och fråga utan att göra något i världen. Det funkar hos oss – oftast. Den som har världen ser direkt när någon kommer in i världen genom att ett meddelande om detta kommer upp på skärmen. Då är det trevligt att få ett chatt-meddelande direkt från denna person, om ingen i närheten frågat om lov. Om man inte bytt sitt namn i inställningar heter alla dock Steve – ibland kan det vara svårt att hålla isär. Kolla därför i inställningar/options vad ni heter på den enhet ni använder.

bild 3

Alla som går med i världen får upp på sin skärm vilka övriga som kommer med, eller går ur.

Man kan vara högst fem stycken i samma spel.

bild 4

Om man kommer in senare i spelet kan det vara svårt att hitta de andra om de gått iväg en bit.
Försök hålla koll på var entrén till spelet är – så är det lättare att hitta varandra. Vissa barn har superkoll på detta hela tiden och kommer glatt skuttande och hämtar mig när jag kommer på besök till deras värld.

Man kan sen spela ihop tills den som startade spelet slutar. Då stängs alla som kopplat in sig till den världen också ner. Så ibland får en startad värld stå kvar öppen även om det barnet slutar för att ge de andra möjlighet att fortsätta en stund  på ett viktigt bygge. Själva bygget försvinner dock inte utan finns kvar på den enheten som startade spelet.

Det som är viktigast att bygga först är en säng – när det blir natt i spelet går man och lägger sig och då blir det morgon direkt. Alla som gå in i samma spel måste lägga sig för att det ska bli morgon igen. Alla måste alltså ha sin egen säng. Sen är det ju tryggt om sängen står i ett hus förstås…. Precis som i riktiga världen. Har man inga sängar tar det en stund innan det blir morgon.

I kistor -”chests” kan man hjälpas åt att samla saker så man kan bygga saker man behöver ihop.

Hos oss får man inte döda varandra – om man gör det så får dock man alla saker den man dödar har samlat ihop om de inte ligger i en kista. Den som blir dödad brukar dock bli rätt ledsen och sur och vilja hämnas så därför har vi kommit överens om att det är bättre att försöka samla saker tillsammans i kistor istället och hjälpas åt. Efter att vi införde den regeln är stämningen under Minecraft-stunderna betydligt trevligare. Ingen behöver heller hela tiden vara orolig för att bli dödad. Barnen är otroligt hjälpsamma när de får chansen 🙂

Däremot behöver man döda grisar, får, kor och hönor för att få mat, ull, läder och fjädrar – precis som vi gör i verkliga världen. Man behöver t.ex. ull från får och trä från nerhuggna träd för att göra en säng. Annars finns mycket av materialet nere i marken och måste grävas fram. Allt man hittar har olika värde – men det tar jag inte upp i detta inlägg.

Jag tycker det är bra på riktigt att spela i survival-världar. Detta letande efter material och omvandling av olika material till nya material är både kul och nyttigt! Det idkas byteshandel för fullt, matte tränas utan att någon funderar över det, generositet och hjälpsamhet likaså. Nyttiga förmågor alltihop.

Men creative-världarna är bra på ett annat sätt – det är kul att se om man kan bygga den egna skolan tillsammans så likt som möjligt till exempel – eller nån känd byggnad man läser om i historian. Det blir matte på ett svårare plan om man ska försöka bygga skalenligt dessutom…

12 kommentarer

Filed under Uncategorized

Light-bot live

Nu har vi börjat lära oss programmering på fritids. I fredags introducerades appen Light-bot. Det var riktigt kul att se hur vissa av barnen efter en stund förstod och kom igång. En del förstod dock ingenting och tyckte det var svårt och tråkigt. Det måste vi ju ändra på såklart! Så helgen har ägnats mycket åt detta och efter att ha sett mig om bland olika bloggar och sökt inlägg om programmering  med barn, där jag lärde mig en hel del såklart ( jag visste inte att det finns så många olika språk ) – hamnade jag förstås tillbaka på ruta ett igen.  I #digiskol och vecka 7 med Karin Nygård och Terese Raymonds hangout om just programmering … Den timmen hade jag ju redan lyssnat på i höstas men nu kände jag att jag lyssnade på ett helt annat sätt – jag tittade efter helt andra grejor på den hemsida de hänvisar till Teacherhack.com

Lite diskussion med Åsa Anevik och läsning av hennes inlägg både i bloggen och i Facebook-gruppen samt Google+ vi startat Utveckla IKT på fritids! hjälpte mig  att komma till att köra ”Programmering Light-bot LIVE” i dag på fritids.

Då gjorde jag lappar med samma kommandon som i appen och sen byggde vi banor som vi skrev kod för hur ”Människoroboten” skulle röra sig och göra. Fick inte med så många den här gången men de som var med kommer nog att bli proffs på programmering så småningom 🙂

Här kommer de kommandolappar jag använde Ikoner levande programmering – jag skrev ut många och sen använde vi färgade papper som rutor, hopp innebar kliv upp på stol, ett hopp till upp på bord, tända lampan på blå rutor gjordes genom att roboten då lade ner en gul lapp på den blå rutan – ja ni kan se lite bilder av hur det gick till på vår blogg här.

Ha det så kul! Sharing is caring!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Minnet av 2013

Oj, vad mycket som har hänt under 2013  – ett sånt här inlägg ska väl dyka upp direkt efter nyår men det gör ju alla andras så därför sparade jag mig lite 🙂 Men här kommer mitt år:

  1. Jag startade bloggen FurubergiPad som en hjälp till mina kollegor i arbetet med iPads
  2. Jag deltog i TänkOm-utbildning (ja, den började kanske 2012 men har fortsatt under 2013)
  3. Jag var på SETT-mässan i Stockholm – vilket jag hur gärna som helst vill göra om!
  4. Vi fick egna fritidslokaler som vi inte haft sen 1998 (i och med att skolorna i Varberg  börjat omorganiseras från f-9 till högstadiet för sig – hos oss är det numera f-5) .
  5. Jag fick blodpropp i synnerven – inte så värst digitalt men det har på verkat mitt liv ganska mycket. Först sjukhusvistelse, sen sjukskrivning flera veckor och sen viktminskning med 13 kilo (stolt) – det är ju den positiva delen av den grejen. Halvblind är jag fortfarande men det får gå  det med 🙂
  6. Jag fick ansvaret för skolans iPad-bit, samt hemsidor och bloggar – och fick  tid för att hinna med det också. 🙂
  7. Jag genomförde Digitala Skollyftet – hur kul som helst – för att inte tala om lärorikt!
  8. Jag startade den här bloggen inom Digitala Skollyftet
  9. Jag har börjat bli en twittrare – och lär mig mer för varje dag
  10. Jag har gått med i flera facebook-grupper som har fritids eller IT/iPad som tema – oj vad man lär sig – och vad man kan hjälpa varandra framåt!
  11. Vi har genom Digitala Skollyftet startat en Facebook grupp Utveckla IKT på fritids!

Det var länge sen jag hade ett så innehållsrikt och lärorikt arbetsår! Hoppas verkligen på fler!

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kan du namnen?

Jag hamnar ofta i diskussioner med kollegor om att jag vet vad alla (så gott som) barn heter och hur det är möjligt? För mig är det självklart att kunna så många som möjligt av mina arbetskamraters namn vilket även inkluderar barnen (och deras föräldrar – men det har jag inte berättat för kollegorna än…) Många tycker att det är tillräckligt att kunna sin egen grupp/klass och blir mäkta förvånade när jag kan ”alla” . Men jag jobbar verkligen hårt för att kunna alla. Inte bara min grupp utan just skolans alla – nu 335 – innan vår omorganisation var det en bit över 500+ personal! Jag tycker det är hur viktigt som helst att kunna heja på ungarna med namn – då SER jag dom. Jag kan tillrättavisa med namn- vilket innebär att de flesta lägger ner bus när jag är i närheten 🙂 vilket ju inte gör något alls!
Det jag förundras över är alla som jobbar på en skola och INTE bryr sig om att lära känna någon annan än sin egen grupp/klass. Hur kan man vara rastvakt ( ja vi har det på min skola) utan att kunna namnet på barnen? Hur ska man då komma till att bli EN skola? Många skyller på att det inte går – men då får man ta till lite minnesknep istället för att inte försöka.

Mina tips är:
Fråga vad de heter
Fråga om de har syskon – kanske känner du dom och då blir det lättare att minnas
Fråga var de bor – allt detta gör att man skapar en tankekarta kring barnet så man har nåt att ”hänga upp dem” på
Fråga vem de brukar leka med – eller håll koll
Fråga vad deras föräldrar heter och jobbar
Fråga fråga fråga
Heja med namn på dem du möter – så ofta du kan- då får du gratis träning.
Heja med namn så ofta du kan även på kollegor, föräldrar, lokalvårdare, expeditionspersonal, skolmåltidspersonal mm – det ger en varm och välkomnande stämning – och tränar minnet! Och gör att barnen gör detsamma..

När du går i korridorer eller ute och du ser nån du inte känner igen – fråga – säg att du glömt igen – suck! Fråga om de minns ditt namn- kanske är ni lika kassa! 😀 Ni får en positiv pratstund! Bestäm dig för att lära dig ett antal nya namn varje dag – ge dig inte! Två om dagen ger 10 på en vecka – 40 på en månad…..

Varje läsår när nya barn ramlar in- var noga med att lära in de nya – kanske får du fråga flera gånger men vad gör det! Skyll på åldern- hur som helst så är du ju äldre än barnen 🙂 det går alltid hem! Fråga om de kommer ihåg ditt namn:) Det är tryggt för barn att ha namn på vuxna omkring sig – även på andra klasser/gruppers vuxna. Det ger lugn och trygghet!

Jag har träffat barn som inte vet namnet på sina egna ”fröknar” inte heller på alla klasskamrater, men de kan MITT namn! Och de vet att jag kan deras. Vilket gör att jag blir en fast punkt – fast jag inte har just det barnet i min grupp. De kommer till mig om det är något för mig kan de namnet på!

Jag undrar hur det ser ut på din skola? Kan du namnen?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

God Jul :)

På min skola har tomtenissarna luvparkering i klätterställningen.

Luvparkering

God Jul och Gott Nytt IKT-År
Monica

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fascinerande

Idag  hade vi en riktigt trivsam eftermiddag med iPads och appen ”Den förlorade staden”. De som ville fick vara med oavsett ålder – våra barn är ju i ålder från 7-11 år så det blir lite blandat. 15 barn ville vara med – lagom många tycker jag. Jag höll en liten genomgång av appen på storbild och sen fick de sätta igång. Jag hade kravet att man skulle arbeta två och två – eller fler. Alla gillade inte det till att börja med men efter en kvart ungefär börja det lysa i ögonen även hos de mest motsträviga. De ändrade sig helt och hållet – det var ju ”skitkul” att jobba ihop och leta tillsammans.

Det är i det här läget jag stannar upp och blir så fascinerad!

Här sitter ungar i par – vissa par var en femteklassare ihop med en förstaklassare – helt egna val av spelpartner, alla hittade någon direkt utan kiv och bråk. Alla var istället inbjudande. Endast en kille satt ensam men det gick över strax – nästa barn som kom in i rummet blev genast ditkallad av den ensamme  – ”Kom – du kan vara med mig” – två helt olika killar som aldrig lekt ihop förut!!

Det bubblar av energi i rummet – alla jobbar febrilt – de läser för varandra utan att jag behöver påpeka det, de diskuterar, de funderar högt,  de räknar på fingrar om det behövs och de delar med sig av det de lär sig vartefter. Om de inte fattar så frågar de, jag hjälper till så gott jag hinner och kan – men ibland får jag be dem fråga en annan grupp som klarat det problemet. Inga problem alla är generösa och hjälpsamma (vilket jag gärna berömmer dem för eftersom det är förmågor vi hittills arbetat med 🙂  ). Det jag behöver påpeka emellanåt är att man måste läsa igen om man inte kommer vidare – och det märker jag att en del har dåligt tålamod med, men när vi hjälpts åt en stund är de snart igång med samma energi igen.

Hur kommer det sig att detta energibubbel dyker upp så fort iPads kommer fram – men är så svårt att hitta fram till i annat under skoldagen – eller i andra fritidsaktiviteter också för all del? Vart tar alla konflikter vägen just då? Hur kommer det sig att killen i trean glatt vill att den lille knatten i år ett ska komma till hans sida här, när de annars aldrig ens skulle titta åt varandra? De jobbade ihop – det vill jag lova, den lille var lika delaktig som den store, även om den store fick läsa högt men det gjordes utan att han ens verkade reflekterade över det….

Det är så häftigt att se och delta i en sån stund att jag bara inte kan låta bli att längta efter nästa gång!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Förmågor

Började måndagen med 2 km cykling till jobbet på växel nr 1 – övriga hade frusit…. Jag cyklade snabbt med fötterna men kom inte så snabbt fram 🙂 Höll mig varm i alla fall! 🙂 Och fnissade lite åt tokeriet!
Väl på jobbet så hade jag planeringsträff med min kollega angående uppstart av nån form av förmåge-arbete. Kollegan hade till min glädje läst in sig under helgen och plötsligt drabbats av lite #förmågefeber hon också! 🙂 Härligt! Vi jobbade undan i rasande fart och snart satt förmågetavlan på väggen – ihop med en större tavla med värdegrundsförmågorna bredvid – för det är dem vi är överens om att börja ta tag i på detta illustrativa sätt som vi nu lärt från #visombärenförmåga och #årstaskolan. Tack!!

Mitt i detta arbete så kom hela BU-nämnden på skolbesök till vår skola och klev in på fritids – hade ju inte kunnat komma lägligare 🙂 Vi var ju i högform för att diskutera fritids med dem just då!!

20131125_114921767_iOS

Så slutade skolan och det var dags att introducera våra tankar om förmågor och arbetet med dem hos våra ungar. Nästan alla ungarna (39 idag) var eld och lågor och ville gärna vara med. De hade så många kloka tankar om vad det skulle stå på trappans olika steg. Alla som ville fick ett hjärta på bröstet med förmågan Att vara hjälpsam skrivet på. Stolta var de! och vi!

Mycket diskussioner har vi haft under eftermiddagen och vi hoppas det bara fortsätter!

Många vuxna och barn runt omkring har undrat förstås – och vi har förklarat och hoppas såklart att fler blir sugna att ta efter!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized